I fredags fick jag ett sms så här löd det:
-I morgon gifter vi oss! Krama tjejena, hälsningar mamma
Till saken hör då att vi inte har pratat med varann sen juldagen! Så denna information kan jag vara utan.
Ellen frågar varför inte mormor ringer, vad ska man säga till en 3åring frågvis tjej... Tur att Astrid är så liten.
Ni som känner mig vet att detta inte är något nytt utan nått som hänt förut. Det jag kan säga utan att ens överdriva är att jag bryr mig inte längre och så som jag blivit behandlad av min mamma ska jag aldrig göra mot mina barn!!
Det tog 8år sist innan vi pratade... hur lång tid ska det nu ta....??
Hur kan man välja bort sitt enda barn och sina barnbarn. ?
Tur att jag har världens bästa man i mitt liv och hans familj som ställer upp i vått och torrt!
Har även en pappa/morfar som är och har varit ett stort stöd!
Måste ju berätta att våran Astrid rullar från mage till rygg, så här går det framåt.
Hon gnager på allt hon ser så nu håller man undan fingrarna, hennes 2 tänder är sylvassa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar