Ja inatt var första natten utan Oskar i sängen... både jag och Tobias var så ledsna igår kväll. I morse kom Ellen och insåg att hon inte skulle träffa Oskar mer, tårarna rann ner för kinderna.
Mamma jag älskar Oskar säger hon om och om igen...
Det gör jag med för han var mitt lilla barn innan jag fick Ellen och Astrid. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Min Oskar.
Detta är det värsta med att ha djur, saknaden efter dem när de inte finns där mer.
Ingen som tassar runt ingen som skäller nedanför sängen och vill upp, ingen som tigger vid bänken och vid bordet. Han har funnits i mitt liv i snart 12år och i Tobias liv i 5år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar